Idag är det Världstoalettdagen. Det är kanske FN:s minst glamorösa temadag, men den hör till de viktigaste. Årets tema är ”Säkra toaletter. Jämlika framtider.” och handlar om sanitet och jämställdhet.
Vi börjar med siffrorna. Enligt WHO och Unicef saknar 3,4 miljarder människor en säker toalett, och 354 miljoner går fortfarande på toaletten utomhus. Det är oftast kvinnor och flickor som bär både vattnet och riskerna. Det handlar om otrygga vägar i mörker, skolgång som avbryts vid mens och sjukdomar som sprids.
Det är lätt att läsa sådana siffror och tänka att problemet finns någon annanstans, men det gör det inte.
Vad har det här med Sverige att göra?
Mer än vi tror. I Sverige använder vi i snitt 140 liter vatten per person och dygn, och ungefär 30 liter av dem går till att spola toaletten. Det är dricksvatten som har renats, testats och pumpats, och sedan används för att transportera mänskligt avfall.
Samtidigt har flera svenska kommuner haft vattenbrist och bevattningsförbud. Vi har alltså byggt ett system där vi slösar mest okritiskt med just den resurs vi borde skydda mest.
Är vattentoaletten fel?
Nej. Den har gjort enorm nytta för folkhälsan, men den kommer från en tid då vatten sågs som oändligt och man räknade med att varje hus hade avlopp. Det är inget problem att den finns. Problemet är att vi behandlar den som den enda tänkbara lösningen.
Var skaver det?
På tre punkter:
- Normen styr byggandet. Komplementhus, fritidshus, glamping och små bostäder planeras ofta som om kommunalt VA vore enda vägen, annars blir saniteten något man tänker på i efterhand.
- Beredskapen. När strömmen eller vattnet går slutar en vanlig toalett att fungera efter en enda spolning. Det pratas förvånansvärt lite om det, trots att alla pratar om beredskap.
- Den globala krisen. Vi löser den inte genom att bygga avloppsnät åt 3,4 miljarder människor i områden där vattenbristen redan är ett faktum.
Vad borde vi göra?
- Göra vattenfria lösningar och off grid-lösningar till ett självklart alternativ i regelverk och bygglov. Det ska inte vara ett undantag som måste försvaras.
- Låta beredskapsplaneringen omfatta sanitet, inte bara vatten och mat.
- Prata om toaletter. Det är svårt att lösa ett problem som ingen vill nämna.
Var står jag?
Jag är vd för Harvest Moon, vi tillverkar vattenfria toaletter. Jag har alltså ett intresse i frågan. Poängen är större än vår produkt. Så länge vi ser spolning med dricksvatten som det enda ”riktiga” alternativet löser vi varken krisen globalt eller bygger ett robustare Sverige.
Säkra toaletter är en fråga om jämställdhet, hälsa och beredskap och de behöver inte vara vattentoaletter.
Så jag vill fråga dig: vad skulle krävas för att vattenfri sanitet blir det normala i stället för ett undantag?






